Vardagen går vidare
Jag tar just nu vardagen som den kommer och allt känns lite bättre nu. Jag vet att farfar har det bra var han än är, och han finns alltid med oss. Självklart går mitt humör lite upp och ner, men det ska väl det få göra efter en sådan här sak. Begravningen kommer att bli tung, men skönt sen när den är över.
Utan min älskade pojkvän så skulle jag inte ha klarat mig igenom detta. Han har varit ett enormt stöd för mig och jag har alltid fått gråta upp efter hans axel. Tack för att du finns T!
Praktiken på första avdelningen (kirurgiska) börjar lida mot sitt slut, jag har sista arbetsskiftet idag. Nästa vecka börjar jag på en inremedicinsk avdelning. Ser inte riktigt lika mycket framemot det, men hoppeligen blir jag positivt överraskad och får lära mig en hel massa där också.
